Lördagkväll

Då är det timmen innan man börjar jobba, den där lilla timmen då man egentligen inte vet vad man ska göra förutom att man ska svida om till arbetskläder, vilket tar max fem minuter med tanke på att man har gjort det en och annan gång och vet precis hur allt ska sitta.

Jag har fortfarande svårt att förstå uppståndelsen att detta skulle vara ett desperat sätt att finna en dejt på? Säg mig är det mycket bättre att bli dyngrak på krogen och gå hem och dela säng med någon du varken kommer ihåg namnet på eller vad denne jobbar med!
Eller så har vi den gode prince charming som gör allt för att låta bra utåt och dröser över flickor med komplimanger som han tror dem vill höra och dem faller lika säkert som det blir en dyster höst.
Mannen som lovar dig guld och gröna skogar men det enda du får i gengäld är ångest för att han "glömt" bort dig lika snabbt som han träffat dig och börjat på en ny saga med en annan kvinna.

Frågan vad som är mest desperat?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0